Jobb och Utvecklingsgarantin - ett luftprojekt?

Regeringen införde Jobb och Utvecklingsgarantin kvickt och lätt när de tog vid makten 2006. Detta är ännu ett arbetsmarknadspolitiskt projekt som ser bra ut på papperet. Men hur det sedan ser ut i verkligheten är det ingen av programmets kreatörer som har den blekaste aning om. Inte nog med det, det stundar en svår tid när hjulen i samhällsapparaten skönjer en liten mikroskopisk ljusning i finanskrisen som vi har nu men krisens återverkningar kommer ha djupa konsekvenser i form av en mastodont arbetslöshet. I spåren av detta kommer människor att bli brickor i ett rävspel om arbetsmarknadspolitiken. De som inte platsar i systemet slussas ut i en tillvaro där de är dömda till ett livstidsstraff i form av utebliven försörjning, om de mot all förmodan inte skulle bli föremål för ett mirakel. Jag själv har varit arbetslös under högkonjunkturen, likväl som jag är nu, men högkonjunkturens tåg stannade inte vid min hållplats eftersom jag avkrävdes en motprestation av Arbetsförmedlingen för att få min ersättning, att delta i arbetsförmedlingens olika arbetsmarknadsprojekt.
I massmedia benämndes dessa som förvaringsplatser, vi själva kallade dem för vuxen-dagis, men i arbetsförmedlingens ögon var detta en perfekt lösning - vi var satta i "aktivitet" och dessutom hjälpte vi deras statisktik på traven, sist men inte minst - vi gick inte och drog benen efter oss. Gud förbjude så hemskt! Vi kunde ju jobbat istället! Fast med vad?

Under socialdemokratiskt styre hade vi plusjobben, nu aviserar de "nya" moderaterna förändringar i arbetsmarknadspolitiken - inte till något nytt utan åter tillbaka till de gamla hederliga beredskapsjobben, jag personligen anser att detta är ett bevis på att regeringen saknar både argument och visioner om hur arbetsmarknaden ska se ut. Det sprids en enfaldig masspsykos från regeringshåll att de som kommer bli satta i det totala utanförskapet själva har förtjänat det eftersom de trots arbetsförmedlingens alla enträgna ansträngningar inte fick jobb. Den rådande mentaliteten är du-får-skylla-dig-själv.

Men jag följde arbetsförmedlingens "rekommendationer" till punkt och pricka, har det resulterat att jag kommit närmare mitt mål, att få ett arbete? Nej, definitivt inte. Men på resans gång har jag med mina insatser gjort det möjligt att dessa tjänstemän kunde fortsätta sin verksamhet och behålla sina jobb.

Flertalet som varit inskrivna i Jobb och Utvecklingsgarantin kommer nu att överföras till Fas 3, vilket betecknar ett eldorado för legala svartjobb förmedlade av arbetsförmedlingen. I praktiken kan de "erbjudas" vilken sysselsättning som helst för min misstanke är att arbetsförmedlingen många gånger kommer se genom fingrarna när det gäller lämpligheten av arbetsmoment och förekomst. Det talas om att dessa svartjobb enbart ska handla om jobb som inte skulle utföras. Likadana villkor som ställdes i plusjobben, men där kan jag ge ett praktexempel på att arbetsförmedlingen såg åt andra hållet. Den berättelsen tar jag en annan gång.
Det väsentliga är, vad är det för jobb som inte skulle gjorts av en korrekt avlönad arbetstagare? Har jobben någon legitimitet? Det vi har framför oss är en lönedumpningsmarknad och tillika återtåget till en marknad för "statare, drängar, pigor" eller med ett annat uttryck samhällets bottenskrap.
Men närmare helvetet och bottenslaget kan man inte komma i så fall, sedan måste vägen gå uppför. Och höga politiker ska akta sig! Högmod går oftast före fall och den dunsen kan svida rejält.
Läs gärna arbetsförmedlingens informationsblad som i hurtfriska ordalag förmedlar det legala svartjobbet.

http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.4b7cba481279b57bec180002296/job_fas3_as.pdf

Återkommer! Ha det bra så länge!

Kommentera här: