Utanförskap

 
Utanförskap. Vilket vedervärdigt ord, som dessutom har blivit uttjatat av politiker och massmedia. Nu har ordet utanförskap blivit ett skällsord. De som är drabbade av utanförskapet har blivit marginaliserade. Och det sista är ju också ett ord som används i tid och otid av media m.m. Utanförskapet har nog alltid funnits, fattigdom och människor som alltid tvingats att leva på mycket små medel eller inga alls. Idag har dessa människor som drabbats av utanförskapet kapslats in i samhället genom olika åtgärder, socialförsäkringspolitiska eller arbetsmarknadspolitiska där de har blivit en del av en verksamhet som de själva inte tjänar så mycket på. Men de personer som är engagerade i dem tjänar desto mer. Men när Per Albin Hansson talade om Folkhemmet på trettiotalet under förra seklet så var det nog knappast detta samhällssystem som han talade om. I Folkhemmet skulle finnas plats för alla. Ingen skulle behöva känna sig utanför. Det fanns en önskan om att fattigdomen skulle upphöra. Efterkrigstiden efter andra världskriget var en tid full av hopp. Nu skulle det bli slut på ransoneringskort och brödkuponger! Framtiden stavades ordet Utveckling och Framgång. Ser vi dessa begrepp idag? Känns det inte som att framgångssagan är över, det mänskliga kapitalet är nästan utraderad. Kvar står begreppet Utanförskap som en fyrbåk i den mörka himlen. Och nu, jag har aldrig sett så mycket utanförskap som jag gjort de senaste åren. På sin tid förklarade President Ronald Reagan krig mot fattigdomen. Fattigdomen vann.

Dessa fantastiska jobbcoacher!

Som regeringen ser upp till dem! De är lösningen på arbetslöshetsproblematiken. Om inte arbetslöshetsstatistiken går ner så anställ ett par jobbcoacher till! Vi har hur mycket pengar som helst på arbetsförmedlingen till detta! Vi är stenrika! I Rapport i kväll visades ett reportage som talade om raka motsatsen. Att dessa jobbcoacher inte skapar fler arbetstillfällen. Ja, hade Rapport ringt mig tidigare så hade jag kunnat upplysa dem om detta raskt och lätt. Staten/regeringen är inne på fel spår, men deras fruktlösa taktik skapar en mega-pluton jobbcoacher som täljer guld med fällkniv just nu. Varje arbetslös har en prislapp, på den står det c:a 20 000 kronor, det är vad arbetsförmedlingen betalar för att dessa jobbcoacher ska hjälpa arbetslösa att finna ett arbete. I reportaget som visades på Rapport, via deras egen enkät pekade på att bara 2 % alltså T-V-Å procent av de arbetslösa i Väst- Sverige hade fått jobb tack vare en jobbcoach.

Återigen får de arbetslösa betala priset för att staten för en felaktig jobbpolitik. Oavsett färg på den politiska skjortan. Det kunde lika gärna varit socialdemokraterna som satt vid rodret. Vi får aldrig glömma plus-jobben! har vi skattebetalare här i detta avlånga land verkligen fått en sannolik utvärdering av plus-jobben? Hur många fick jobb igentligen? Hur många fick återgå till den förnedrande arbetslösheten? De arbetslösa blir på sätt och vis förrådda av dem som de valt att företräda dem i regeringen och riksdagen. Grundligt svikna. Det enda som är verkligt just nu är om det blir ett konjunkturellt uppsving på världsmarknaden så att fler jobbtillfällen skapas. Att arbetsgivare inser att de inte kan slakta företagen på mer personal via varsel och "naturliga avgångar". Vi ser överallt idag att företagen knappt fungerar längre eller så har man infört så mycket elektronik som möjligt. Tänk på alla företagens telefonväxlar. När kände du dig nöjd efter ett telefonsamtal där du fick spendera mesta tiden i en telefonkö och bara prata med den mekaniska rösten som berättade om just din plats i kön?
Alltså, etablissemanget har gjort människor överflödiga! På riktigt!

Och jobbcoacherna! De kostar mer än de smakar! Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadsdepartementet med Sven-Otto Littorin i första ledet har dragit svångremmen om de arbetslösa. Nu är det dags att svångremmen dras om Arbetsförmedlingen och deras mastodontadministration! En generaldirektör och ett par direktörer och ytterligare ett par chefer, oumbärliga tror de själva men så är inte fallet. Se där! Då har vi frigjort mer pengar!
Sedan tar vi nästa steg, en ordentlig genomlysning av arbetsmarkandsdeparetmentet. Det finns nog många pärm-bärare som skulle kunna göra större nytta någon annanstans. Och främst i den skaran står vår arbetsmarknadsminister. Nu börjar det bli farligt mycket pengar! Vilken frigörande effekt!


Och jobbcoacherna? De kan coacha sig själva så har de gjort en samhällsnyttig insats! Bilda små grupper för inbördes beundran. Om de har ont om pengar kan de ju alltid se om de får aktivitetsstöd, denna ofantliga förmån!
Många jobbcoacher är hämtade ur Alliansens eget väljarled, arbetslösheten sjunker därför.
Simsalabim!

Vilodagen - snart ett minne blott?










Foto: Pierre Näsman
Foto/bild: Pierre Näsman


Det skulle inte förvåna mig om regeringen skulle vilja förhandla bort alla vilodagar eller helgdagar så att maskineriet på företagen inte stannar och att alla som jobbar, jobbar dygnet runt. Helst borde de jobba för två när de ändå är igång.
Men så kom jag underfund med att regeringen redan har skaffat lösningen på problemet genom sitt nya bemanningsföretag Jobb och Utvecklingsgarantin på Arbetsförmedlingen AB. Arbetsgivarna behöver inte alls oroa sig för att maskineriet i samhället ska stanna! För nu kommer det slussas ut en stor mängd människor, sjuka som lite småsjuka och arbetslösa som kan bli lösningen på arbetsgivarnas problem. Vi har alla hört att det börjar ljusna för industrin lite och i fjärran kan man se en liten glimma hopp och ljusning, kanske en början på en högkonjunktur. Arbetsgivarna kommer nog inte anställa nya i första taget då de åderlåtit sina företag och sett till att vinstandelarna blivit tryggade. Många företag idag dras med en "företags-anorexi" av sällan skådat slag.
Och det är här företaget Arbetsförmedlingen AB kommer in. De låter företagen välja och vraka bland arbetslösa, sjuka som enligt arbetsförmedlingen ska ge företagen den resursförstärkning de behöver. Alltså behöver inte företagarna/arbetsgivarna betala några som helst arbetsgivaravgifter för dessa personen, inte heller utbetala någon lön och som grädde på moset dessutom få betalt (225:-/dag). Nu tror säkert många att regeringen inte insett vad den gjort - jag tror att det är precis tvärtom.

För när jag tänker på saken så drar jag mig till minnes min farmors berättelse om barnhemsbarnen som blev satta på undantag. Jag fick höra henne berätta om barn från fattiga familjer som utackorderades till bönder och småbrukare. Den som fick denna "medhjälpare" var den som betalade minst. Visserligen hör denna berättelse hemma i ett sekel sedan som vi snart enbart känner till från historielektioner och en del litteratur.
Denna historiska återblick känns skrämmande men det som händer idag är en rak parallell tll forna dagars statarsamhälle.

Nu finns de de som vill beivra mina påståenden och mena att jag har fel eller är felinformerad. Vilket jag inte är för det är bara att läsa vad företaget Arbetsförmedlingen skriver i sina olika faktablad och informationsblad. Speciellt de som handlar om jobb och utvecklingsgarantin, budskapet som är mellan raderna går inte att ta miste på.