Jobbochutvecklingsgaranterade.

 

Utanförskap. Vilket vedervärdigt ord, som dessutom har blivit uttjatat av politiker och massmedia. Nu har ordet utanförskap blivit ett skällsord. De som är drabbade av utanförskapet har blivit marginaliserade. Och det sista är ju också ett ord som används i tid och otid av media m.m. Utanförskapet har nog alltid funnits, fattigdom och människor som alltid tvingats att leva på mycket små medel eller inga alls. Idag har dessa människor som drabbats av utanförskapet kapslats in i samhället genom olika åtgärder, socialförsäkringspolitiska eller arbetsmarknadspolitiska där de har blivit en del av en verksamhet som de själva inte tjänar så mycket på. Men de personer som är engagerade i dem tjänar desto mer. Men när Per Albin Hansson talade om Folkhemmet på trettiotalet under förra seklet så var det nog knappast detta samhällssystem som han talade om. I Folkhemmet skulle finnas plats för alla. Ingen skulle behöva känna sig utanför. Det fanns en önskan om att fattigdomen skulle upphöra. Efterkrigstiden efter andra världskriget var en tid full av hopp. Nu skulle det bli slut på ransoneringskort och brödkuponger! Framtiden stavades ordet Utveckling och Framgång. Ser vi dessa begrepp idag? Känns det inte som att framgångssagan är över, det mänskliga kapitalet är nästan utraderad. Kvar står begreppet Utanförskap som en fyrbåk i den mörka himlen. Och nu, jag har aldrig sett så mycket utanförskap som jag gjort de senaste åren. På sin tid förklarade President Ronald Reagan krig mot fattigdomen. Fattigdomen vann.