153 underskrifter på min namninsamling!

...kan tyckas vara en rätt blygsam siffra efter nästan ett år ute på nätet. Men då ska vi ha i minnet att gruppen som är inskrivna i jobb och utvecklingsgarantin från början inte var så stor. Ingen kunde väl ana att detta skulle bli Alliansens räddningsplanka när det gäller att frisera statistiken över arbetslösa. Det fanns nog många därute som trodde på Alliansens lögner om att just denna arbetsmarknadsåtgärd skulle leda till fler jobb.

 

Visst ledde det till jobb, men vilka jobb sedan! Fas 3 i Jobb och Utvecklingsgarantin är en av Sveriges största skamfläckar vågar jag påstå. I åtgärden är inbakat att människor ska bli marginaliserade på livstid, i fall de inte mot all förmodan skulle få ett annat jobb så att de kunde ta sig i från de "arbetsmarknadspolitiska" läger som skapas runt om i landet. Läger där de blir satta i en slags fängsligt förvar. Många av mina medbröder och systrar i denna åtgärd lämnar utsagor om en tillvaro som vittnar om en slags form av anstaltstillvaro. I alla fall att deras tillvaro beskurits ansenligt! Om det finns någon som tvivlar på dessa utsagor och problematikens äkthet är de välkomna att ta del av kommentarerna som återges på min namninsamling.

Framför allt finns det politiker och tjänstemän på arbetsförmedlingarna runtom i landet som har svårt att ta till sig detta. Det är väl antagligen för plågsamt.

 

Hur många av politikerna ställer upp till vårt försvar? Det riktiga engagemanget från deras sida lyser med sin frånvaro och jag har aldrig varit med om att en fråga blivit bemött med en sådan kompakt tystnad från politiskt håll, jag har endast stött på EN politiker som reagerat på det jag skrivit, Roger Jönsson, socialdemokrat i Ystad. Han är den enda som verkligen bemött mig. Leif Haglund är en annan politiker, också socialdemokrat, som belyst frågan i sin blogg på sin hemsida. Jaha, då var de två i alla fall.

Men alla de andra då? Var håller de hus i denna frågan? Jag har fått den uppfattningen att socialdemokraterna inte kan bemöta frågan då de i sin tur inte har några alternativ. Jag har lusläst deras partiprogram och jag håller för tillfället på att lusläsa De Rödgrönas gemensamma blogg.

 

I min inbox på Outlook-skickat har jag måst skapa en mapp där det står L(J)ugen. Här har jag samlat alla mina mail( över 500) jag skickat till alla ledande politker i den rödgröna röran, sakkunniga m.fl. Inte en enda av dem har svarat! Det tycker jag visar på en ynkedom utan dess like. De här politikerna ska företräda oss i regeringen och riksdagen?

Och det bevisar en sakt till: De kan inte bemöta min frågeställning om hur det ska bli med Jobb  och Utvecklingsgarantin, särskilt Fas 3, då de uppenbarligen inte har någon egen plan på hur detta ska förändras,

Man skulle kunna misstänka att oppositionen är ganska nöjd med att Alliansen genomfört den politik som inte sossarna vågade genomföra på grund av en mycket stor rädsla att förlora väljare. För sossarna kan inte sticka under stol med att de faktiskt var inne på samma linje, att kapa statens utgifter gällande sjuka och arbetslösa!

Sedan har man ju funderat lite över när socialdemokraterna ska betala tillbaka pengarna till pensionärerna som de "lånade" av dem, visserligen ett helt annat forum men är en viktig infallsvinkel i det här sammanhanget. Det handlar om trovärdighet.

För vi ska ju vara ytterst medvetna om  att dessa folkvalda är satta att förvalta vårt kapital! Det är allas våra gemensamma skattepengar det handlar om. Dessa skattepengar som staten bygger hela sin verksamhet på oavsett konton och fonder så är det skattepengar som ligger till grund för dem.

 

Är våra folkvalda verkligen "vuxna" att ansvara för detta lands politik? Det känns föga förtroendeingivande efter att man läst kommentarerna från dem som har skrivit under min namninsamling "Stoppa Jobb och Utvecklingsgarantin".

De talar sitt eget klara tydliga språk. En vittnesbörd om hur den politiska sfären sätter avtryck på verkligheten!