Det finns ju inga jobb åt de sjuka!



Arbetslös, sjukskriven, införd i myndigheternas karusell av arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkringspolitik. Och jag skulle inte BLI sjuk av detta?

Hörrudu Christina Husmark Pehrsson! Hur skulle det vara om du och dina kollegor i socialförsäkringsutskottet plockade på er jackorna och gav er ut i verkligheten, den som finns utanför de bunkertjocka väggarna på Rosenbad! Välkomna ut allihop i den misär som ni själva skapat! Se den med egna ögon!
Se de sjuka som med alla till buds stående medel måste stå till arbetsmarkandens förfogande eftersom Försäkringskassan på order av dig sagt åt dessa sjuka att de inte är sjuka längre. De är bara på väg mot tillfrisknande.Och de är nog säkert fuskare allihop tycker du och dina kollegor.

Det är du och dina samarbetspartners i regeringen som bär det totala ansvaret för politiken. Inte Försäkringskassan. Det är så otroligt lätt att göra som du och dina gelikar, slå ner blicken i marken och slå ifrån er den skuld ni har. Slå ifrån er den med allt vad ni orkar. Ni är som de mytomanier man hör i livet. De som man definitivt inte trodde var sanna! Ni måste lära er att släppa taget. Släpp taget om ert älsklingsbarn arbetslinjen för den kommer ändå inte att fungera fullt ut. Där har du och Fredrik Reinfeldt och många andra i Alliansen målat in sig i ett hörn. För hur hade ni tänkt att ekvationen skulle lösa sig med alla redan fullt friska som aktivt söker jobb på arbetsmarknaden? Jag tror inte att en arbetsgivare har ett enda dugg intresse av att anställa en sjuk när han eller hon hellre kunde få en fullt frisk, kanske till och med yngre medarbetare. Hur ska ni få den ekvationen att gå ihop utan att ni måste dumpa alla dessa sjuka på ställen där de bara förvaras till en billig peng från arbetsförmedlingen. Deras praktikplatser kommer inte leda till jobb och det är du och Sven-Otto Littorin ytterst ansvariga för. Inga andra!


Men ni agerar precis som missbrukaren, ni vill inte ta ansvar för det ni gör och ni vill inte kännas vid konsekvenserna heller! Utan det är alla runt omkring er som kommer att få städa upp efter er när ni har festat loss på skattebetalarnas bekostnad och infört ineffektiva system, sådana där kortsiktiga som bara värmer för stunden, ungefär som när en gammal alkis kissat på sig och håller på att torka, sådan politik för ni.

Ni borde ta ert förnuft till fånga, kapitulera inför ert missbruk och söka in på närmsta behandlingshem för politiker som missbrukat makten och mänskliga värden. Det finns ett tolvstegs-program för er också. Annars får väl samhället starta ett sådant och bekosta det också, så mycket som samhället ändå kommer få betala för ert sjukliga beteende. Ni är dyra i drift för Sverige. Alldeles för dyra!

Ett ljus för de arbetslösa.

 

 






Tänd ett ljus för de arbetslösa!

Tänd ett ljus för de arbetslösa!



De arbetslösa behöver inte i första hand ett tänt ljus för att belysa situationen. De behöver ett jobb! Men ett tänt ljus innebär att de uppmärksammas. Den arbetsmarknadspolitiska bilden av detta land har blivit förvrängt av varjehanda aktioner som ska förbättra arbetslösas tillvaro. Vi befinner oss idag i en situation med en arbetslöshet på stark frammarsch. I politiska hänseenden är denna arbetslöshet välsignad av marknadskrafterna som genom denna gigantiska arbetslöshet kan hålla löneförhandlingarna i strikta tyglar, ex. Människor blir manade att sätta sina förhoppningar till en eventuell konjunkturuppgång som hägrar någonstans längre bort i framtiden, om en sisådär 2-5 år. Härda ut! Kämpa för att överleva. Så kommer de goda tiderna och situationen kommer se likadan ut för dagens arbetslösa som det gjorde för de arbetslösa under nittiotalet, när väl framgången kommer finns det få arbetslösa som kan haka på trenden eftersom de saknar kompetens för det, de har gått arbetslösa för länge, deras kunnande har blivit ålderdomlig kanske då de inte haft möjlighet att uppdatera den, i många fall har de blivit äldre, kanske om de har riktig otur – hamnat hos kronofogden – allt detta medan samhället gjort sitt val och pekar på att arbetslinjen är den enda rätta vägen.  I detta samhälleliga nydanande skapar man en sjukförsäkringspolitik som lämpar sig väl som utsorteringsverktyg åt marknadskrafterna.

Regeringen och marknadskrafterna ”skiter” i de arbetslösa eftersom företagen redan efter nittiotalets nedskärningar och omstruktureringar bevisat att de inte behöver mer personal, dessutom så har teknologin gjort att människor blir överflödiga på arbetsplatserna . Så vi får bevittna en hårdför politik där människor som är satta att regera detta land beter sig som de råskinn de verkligen är oavsett partitillhörighet eller politiska åsikter och agendor. Så för väljarnas del kanske det inte spelar så stor roll längre vilket parti man röstar på. Alla partier bevisar sin okunskap om hur realiteten ser ut. Väggarna i Rosenbad är tjocka och dit in tar sig inte misshaglig kritik så lätt. Men trots det kom kritiken i form av en våg av protester när det gäller sjukförsäkringssystemet. Nu väntar vi nästa våg av protester mot den massarbetslöshet som går som en löpeld genom landet och för den delen världen. I Sverige tror man att trenden inte blir så stark då en del statistik visar sig att arbetslösheten inte blev ”så hög” som väntat. Men när Volvo och Saab lagts ner för gott vilket de redan är på väg att göra, i olika former, kommer smällen. Den stora.

Man kan ju undra om finanskrisen är en skapelse gjord endast för att politiker, makthavare, finansmarknaden skulle kunna genomföra en mastodont utrensning bland anställda, splittra arbetsmiljölagar, fackföreningar och till sist ge sig på att luckra upp arbetsmarknadslagarna så att de mer strömlinjeformat anpassas arbetsgivarna.

Allt medan detta sker så skapas det en modern underklass som inte är speciellt olik gårdagens. Den är bara uppdaterad! Finslipad så att detaljer inte ska märkas i första taget.

Men största förloraren blir landet Sverige som utarmas på mänskligt kapital, på alla plan, regeringen och finansmarknaden och de s.k. marknadskrafterna gör kortsiktiga vinster, stora som små men i längden har kanske inte penningen så stor betydelse om, oavsett prislapp, det inte går att få tag på det man vill ha eftersom kompetensen har blivit så hårt ansat i marknadskrafternas effektivitetsmaskineri?

I landet tänds redan ljus för de sjuka utanför Försäkringskassans kontor runtom i landet. Nu är det hög tid att tända ljus för arbetslösa. Redan har människor fått känna av lågkonjunkturens efterverkningar men snart får vi bevittna de stora biverkningarna.

Så tänd ett ljus för de arbetslösa, gör det nu!