Jobbochutvecklingsgaranterade.

I media står de politiska kombattanterna mot varandra i en klatschig Tv-studio och serverar oss framför rutan så mycket önskemål, rena julklappshögen med paket omlindade med rödgröna snören i ena blocket och i det andra är det hårda blå paket som inte går att öppna, till dem kräver borgerligheten skarpa saxar som säljs för hutlösa priser. Därför får alla sjuka och arbetslösa avstå sina julklappar i år... samt avstå sin integritet och avstå rätten till att bli friska på ett för dem själva lämpligt sätt, ett ordinarie riktigt arbete endast för att man kanske inte fyller de kvalifikationer som den snäva arbetsmarknaden kräver.

Den 1 januari 2011 vet vi vad vald politik kommer att medföra. Kanske den rödgröna oppositionen innehar styret. Men i sittande styre kommer de underfund med att de i valmanifestet drabbats av en fullständig härdsmälta av löftescirkus som de med berått mod ville ge väljarna. I efterhand får de kanske krypa till korset och som ett resultat av det börja tulla på löfteskapitalet. För var ska pengar tas till alla dessa löften som de måste genomföra för att inte tappa i trovärdighet?

Borgerligheten tuffar på i sitt gamla tåg med Arbetslinjen och Skattesänkarlinjen och Skattelinjen för de som inte arbetar. De lovar inget menar de. Fullt förståeligt eftersom många av de löften som borgarna gav vid valet har genomförts och flertalet av dem har mött mycket kritik. Med den erfarenheten lovar borgarna ingenting. Så har de inte sagt något.

Det är igentligen ganska oviktigt hur valutgången blir. Innan ni läsare rusar åstad och brister ut i ilska mot detta mitt påstående vill jag här förklara mig. Sverige har som vi vet skrivit på Lissabonfördraget, detta har gjorts i Sverige trots att folket inte fått sagt sitt. Lissabonfördraget stärker EU:s makt, både på ett internationellt och såväl nationellt plan. Varje land som är med i EU ska följa direktiven.

I sken av detta framstår valet som ett spel för gallerierna. Medborgarna kunde lika gärna rösta på Gevalias kaffe. Det är slutprodukten av idén om EU. I ju med att vi i Sverige gick med i EU ratificerade vi samtliga EU-direktiv förutom de få där vi med hjälp av ”hårda” förhandlingar, med nöd och näppe lyckades vidmakthålla en del för Sverige viktiga inrättningar. Systembolaget och Apoteket ex. Idag ser vi ändå att Sverige vikt sig för EU:s krav om konkurrenskraftiga marknader. Staten har gjort sig av med inrättningar som dels gav ett skatteunderlag samt arbetstillfällen för statligt anställda. Systembolaget går i dag i privat regi och Apoteksmonopolet är snart ett minne blott.

I år går dessutom Svensk Bilprovning som statligt organ i graven. I dess frånfälle växer marknaden upp med privata aktörer som ska ge samma effektiva och kvalitativa service. Men till lägre kostnader hoppades många, fastän man nästan dagligen hör bilisters erfarenheter om att priserna kommer att fördubblas. Likadant sker inom apoteket, i privata intressen kan vi nu se att många läkemedel redan fått högre priser.

I bakvattnet på det hela finns de som av förklarliga orsaker inte ens har råd att köpa ut sina mediciner längre, de har för låga ersättningar, a-kassa, pensioner. Till dessa personer vänder sig nu alla politiker i alla läger och påstår att de värnar om dessa grupper trots att vi alla vet att en höjning av pensioner m.m. är ett slag i luften när man samtidigt i andra änden försämrar villkoren genom att höja avgifter, höja hyrorna, räntelägen på bankerna, och sist men inte minst elkostnaderna. De ekonomiska förbättringarna äts upp av den ständigt giriga vinstkrävande marknaden.

Nu höjs röster som invänder mot min argumentation och hävdar att om man inte kan försörja sig så kan man vända sig till socialkontoren i sin hemkommun för att ansöka om försörjningsstöd. Då vill jag upplysa om att socialen har villkor som är väldigt snäva och hårt ställda så att de anpassas den kommunala budgetens kostym. I vissa fall räcker det att du har 50: - över liggande norm så nekas du försörjningsstöd. Statens och kommunernas normer om försörjningsstöd har genomgått reformer som endast har en enda avsikt och det är att fattigöra den enskilde så långt det är möjligt. Med andra ord ser staten till att arbetstillfällen skapas på kronofogdemyndigheterna i landet när alla dessa nyfattiga och redan befintliga kunder på kronofogden kommer att i ökat omfång ingå i klientelet.

Kom ihåg att dessa människor alla på sitt vis betalar skatt eller har betalat skatt till stat och kommun. Men deras rättigheter undergrävs på socialkontoren, arbetsförmedlingen, försäkringskassan. Dessutom misstänkliggörs de och utsätts för en medial massärekränkning då både media och myndigheter låter påskina att de är fuskare. Ett fåtal fuskare gör att en majoritet blir bespottade. Tack för det all media, tack för det stat och regering. Bland dessa människor finns det säkert flera som en gång i tiden trodde på EU och röstade ja härför, som varit med i valupptakter och röstat på det politiska block som man trott på. Som i många fall känner sig grundlurade. Det är lätt att köpa politiska koncept om man inte får all den information man ska ha, trots att man vänder sig till politiker personligen och ändå inte får svar på sina frågor.

Det största mörka moln, förutom askmolnet från Island, som nu dykt upp på den europeiska himlen är medlemsländers vanskötsel av sina ekonomier och har på så vis satt EU, denna koloss på lerfötter i gungning. Ett ramaskri kommer eka över Europas alla bergskamrar och vatten när detta faktum att EU skakats om i sina grundvalar och att medlemsländer eventuellt kommer diskutera uttåg ur EU. Den byråkratiska mastodonten förlorar då ekonomiska intäkter för sin verksamhet. Därför denna paniska uppslutning kring en hjälpande hand till Grekland.

Så det ska bli spännande att se hur vår kommande regering med antingen blå skjortor eller rödgröna skjortor kommer göra med det svenska deltagandet i EU och utvecklandet av sina valmanifest efter nyår.

Detta ska vi ha i åtanke den 1 januari 2011 som för mig i alla fall är ett bra mycket intressantare datum än 19 september 2010.