jobbochutvecklingsgaranterade

Valfläsk!



Vi har knappt ens hunnit in i 2010 på allvar då Alliansen startar upp med sin valkampanj, det gör visserligen de rödgröna också men jag kan ana en desperation i Alliansens kampanjteknik. Moderaterna vänder sig till grupper i samhället som de aldrig skulle få för sig att vända sig till om de var i majoritet eller hade bra siffror i opinionsmätningar. Nu vänder de sig till kvinnor som inte har det så fett, som om moderaterna någonsin gjort något för kvinnor med låga inkomster innan! Nej, det ligger naturligt vis en baktanke i detta, som med allt annat som sker i den politiska världen. Man vill lägga rabarber på dessa kvinnor innan de sugs upp av de rödgröna.

Men Alliansen har begått grova misstag sedan de tillträdde 2006, jobbskatteavdragen och skattesänkningarna för en kategori människor som inte har det illa ställt på något vis, var ett slag i ansiktet mot de som av förklarliga orsaker fått det sämre! Arbetslösa och sjuka.

Centerpartiet är inte så dåliga de heller men det visste vi sedan innan att både de och de mindre partierna i Alliansen hänger på en skör tråd, har man varit medlöpare i en galen politik får man stå sitt kast. Kan det vara så att deras väljare anser att Maud Olofsson satt sig i knät på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? Jag kan inte direkt påstå att jag tycker att deras allians partierna emellan har varit sund. Snarare är det så att de har ingått ett s.k skenäktenskap för att på så sätt hålla sig vid makten. Jag skriver också här att jag tror att det dessutom är en mesallians. För nu kommer deras rätta partitillhörigheter fram. Var och en står sig själv närmast och kristdemokraterna är verkligen på fallrepet.

Så för säkerhets skull så får man huka sig för nu laddar de om och kommer ösa valfläsket över Sveriges befolkning med hinkar, inga skopor!
Bäst att se upp!

Arbetslös, sjukskriven, införd i myndigheternas karusell av arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkringspolitik. Och jag skulle inte BLI sjuk av detta?

Hörrudu Christina Husmark Pehrsson! Hur skulle det vara om du och dina kollegor i socialförsäkringsutskottet plockade på er jackorna och gav er ut i verkligheten, den som finns utanför de bunkertjocka väggarna på Rosenbad! Välkomna ut allihop i den misär som ni själva skapat! Se den med egna ögon!
Se de sjuka som med alla till buds stående medel måste stå till arbetsmarkandens förfogande eftersom Försäkringskassan på order av dig sagt åt dessa sjuka att de inte är sjuka längre. De är bara på väg mot tillfrisknande.Och de är nog säkert fuskare allihop tycker du och dina kollegor.

Det är du och dina samarbetspartners i regeringen som bär det totala ansvaret för politiken. Inte Försäkringskassan. Det är så otroligt lätt att göra som du och dina gelikar, slå ner blicken i marken och slå ifrån er den skuld ni har. Slå ifrån er den med allt vad ni orkar. Ni är som de mytomanier man hör i livet. De som man definitivt inte trodde var sanna! Ni måste lära er att släppa taget. Släpp taget om ert älsklingsbarn arbetslinjen för den kommer ändå inte att fungera fullt ut. Där har du och Fredrik Reinfeldt och många andra i Alliansen målat in sig i ett hörn. För hur hade ni tänkt att ekvationen skulle lösa sig med alla redan fullt friska som aktivt söker jobb på arbetsmarknaden? Jag tror inte att en arbetsgivare har ett enda dugg intresse av att anställa en sjuk när han eller hon hellre kunde få en fullt frisk, kanske till och med yngre medarbetare. Hur ska ni få den ekvationen att gå ihop utan att ni måste dumpa alla dessa sjuka på ställen där de bara förvaras till en billig peng från arbetsförmedlingen. Deras praktikplatser kommer inte leda till jobb och det är du och Sven-Otto Littorin ytterst ansvariga för. Inga andra!


Men ni agerar precis som missbrukaren, ni vill inte ta ansvar för det ni gör och ni vill inte kännas vid konsekvenserna heller! Utan det är alla runt omkring er som kommer att få städa upp efter er när ni har festat loss på skattebetalarnas bekostnad och infört ineffektiva system, sådana där kortsiktiga som bara värmer för stunden, ungefär som när en gammal alkis kissat på sig och håller på att torka, sådan politik för ni.

Ni borde ta ert förnuft till fånga, kapitulera inför ert missbruk och söka in på närmsta behandlingshem för politiker som missbrukat makten och mänskliga värden. Det finns ett tolvstegs-program för er också. Annars får väl samhället starta ett sådant och bekosta det också, så mycket som samhället ändå kommer få betala för ert sjukliga beteende. Ni är dyra i drift för Sverige. Alldeles för dyra!

 

 

Tänd ett ljus för de arbetslösa!



De arbetslösa behöver inte i första hand ett tänt ljus för att belysa situationen. De behöver ett jobb! Men ett tänt ljus innebär att de uppmärksammas. Den arbetsmarknadspolitiska bilden av detta land har blivit förvrängt av varjehanda aktioner som ska förbättra arbetslösas tillvaro. Vi befinner oss idag i en situation med en arbetslöshet på stark frammarsch. I politiska hänseenden är denna arbetslöshet välsignad av marknadskrafterna som genom denna gigantiska arbetslöshet kan hålla löneförhandlingarna i strikta tyglar, ex. Människor blir manade att sätta sina förhoppningar till en eventuell konjunkturuppgång som hägrar någonstans längre bort i framtiden, om en sisådär 2-5 år. Härda ut! Kämpa för att överleva. Så kommer de goda tiderna och situationen kommer se likadan ut för dagens arbetslösa som det gjorde för de arbetslösa under nittiotalet, när väl framgången kommer finns det få arbetslösa som kan haka på trenden eftersom de saknar kompetens för det, de har gått arbetslösa för länge, deras kunnande har blivit ålderdomlig kanske då de inte haft möjlighet att uppdatera den, i många fall har de blivit äldre, kanske om de har riktig otur – hamnat hos kronofogden – allt detta medan samhället gjort sitt val och pekar på att arbetslinjen är den enda rätta vägen.  I detta samhälleliga nydanande skapar man en sjukförsäkringspolitik som lämpar sig väl som utsorteringsverktyg åt marknadskrafterna.

Regeringen och marknadskrafterna ”skiter” i de arbetslösa eftersom företagen redan efter nittiotalets nedskärningar och omstruktureringar bevisat att de inte behöver mer personal, dessutom så har teknologin gjort att människor blir överflödiga på arbetsplatserna . Så vi får bevittna en hårdför politik där människor som är satta att regera detta land beter sig som de råskinn de verkligen är oavsett partitillhörighet eller politiska åsikter och agendor. Så för väljarnas del kanske det inte spelar så stor roll längre vilket parti man röstar på. Alla partier bevisar sin okunskap om hur realiteten ser ut. Väggarna i Rosenbad är tjocka och dit in tar sig inte misshaglig kritik så lätt. Men trots det kom kritiken i form av en våg av protester när det gäller sjukförsäkringssystemet. Nu väntar vi nästa våg av protester mot den massarbetslöshet som går som en löpeld genom landet och för den delen världen. I Sverige tror man att trenden inte blir så stark då en del statistik visar sig att arbetslösheten inte blev ”så hög” som väntat. Men när Volvo och Saab lagts ner för gott vilket de redan är på väg att göra, i olika former, kommer smällen. Den stora.

Man kan ju undra om finanskrisen är en skapelse gjord endast för att politiker, makthavare, finansmarknaden skulle kunna genomföra en mastodont utrensning bland anställda, splittra arbetsmiljölagar, fackföreningar och till sist ge sig på att luckra upp arbetsmarknadslagarna så att de mer strömlinjeformat anpassas arbetsgivarna.

Allt medan detta sker så skapas det en modern underklass som inte är speciellt olik gårdagens. Den är bara uppdaterad! Finslipad så att detaljer inte ska märkas i första taget.

Men största förloraren blir landet Sverige som utarmas på mänskligt kapital, på alla plan, regeringen och finansmarknaden och de s.k. marknadskrafterna gör kortsiktiga vinster, stora som små men i längden har kanske inte penningen så stor betydelse om, oavsett prislapp, det inte går att få tag på det man vill ha eftersom kompetensen har blivit så hårt ansat i marknadskrafternas effektivitetsmaskineri?

I landet tänds redan ljus för de sjuka utanför Försäkringskassans kontor runtom i landet. Nu är det hög tid att tända ljus för arbetslösa. Redan har människor fått känna av lågkonjunkturens efterverkningar men snart får vi bevittna de stora biverkningarna.

Så tänd ett ljus för de arbetslösa, gör det nu!

Jag tror att det är många arbetslösas önskedröm, att få vinna en stor summa pengar så man kan säga åt arbetsförmedlingen att de kan dra så långt näsan räcker. Så har man de pengarna tills ens egen situation rett ut sig, eller förhoppningsvis så att man får ett andningshål i det ansträngda förhållandet till arbetsförmedlingen. Personligen har jag aldrig känt mig bekväm när jag gjort besök på arbetsförmedlingen för avtalat möte eller bara för att få min försäkran om aktivitetsstöd påskriven av någon tjänsteman/kvinna som genom att läsa igenom min handling med en snigels hastighet visa sin makt över mig och min ekonomi, som det ser ut nu i alla fall. Därefter ska samma handling kopieras så att jag får en kopia och sedan ska originalet lämnas till min handläggare med stämpel och allt påskriven av mig, jag själv får inte kopia på blanketten MED min handläggares underskrift. Sedan säger tjänstepersonen som jobbar i receptionen just den dagen att de sedan lämnar min försäkran till handläggaren. Det där har jag tänkt på många gånger, min försäkran som är underskriven av mig och lämnas i sitt originalskick till handläggaren ser jag inte bara som en blankett utan som en värdehandling, eftersom blanketten innebär en ekonomisk transaktion för mig. Det handlar om min försörjning så länge som jag är arbetslös.Numera är jag både arbetslös och sjukskriven. Sedan ska jag alltså tvingas förlita mig på att min försäkran verkligen hamnar rätt och att handläggaren verkligen kommer ihåg att skriva under den och skicka den till Försäkringskassans Inläsningscentral i Östersund. En gång hade jag negligerat att skriva under själv. Tror ni att Försäkringskassan skickade tillbaka originalet då så att det blev rätt ifyllt med retur till Försäkringskassan? Nä, de skickade en kopia på min försäkran med felaktigheten markerad med överstrykningspenna. Detta gjorde att jag återigen fick göra den i mitt tycke förnedrande vandringen till arbetsförmedlingen där jag nagelfors av ånyo en tjänsteperson på arbetsförmedlingen. Efter att jag skickat tillbaka blanketten till Försäkringskassan med nytt eget påkostat porto, fick jag vänta ytterligare en och en halv vecka på utbetalningen. Det där kallar jag att ha kontroll över den lilla människan och ett sätt att visa med hela handen att myndigheterna minsann vågar göra så här mot individen, för det "är vi som har oddsen med oss, förstår du!" Och det lär väl dröja länge än innan jag ser någon platsannons som gästtippare på travet någonstans i detta avlånga land.


Länk till artikel på Aftonbladet om Gästtipparen!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article6178789.ab

Utanförskap. Vilket vedervärdigt ord, som det dessutom har blivit uttjatat av politiker och massmedia. Nu har ordet utanförskap blivit ett skällsord. De som är drabbade av utanförskapet har blivit marginaliserade. Och det sista är ju också ett ord som används i tid och otid av media m.m. Utanförskapet har nog alltid funnits, fattigdom och männsikor som alltid tvingats att leva på mycket små medel eller inga alls. Idag har dessa männisjkor som drabbats av utanförskapet kapslats in i samhället genom olika åtgärder, socialförsäkringspolitiska eller arbetsmarknadspolitiska där de har blivit en del av en verksamhet som de själva inte tjänar så mycket på. Men de personer som är engagerade i dem tjänar desto mer. Men när Per Albin Hansson talade om Folkhemmet på trettiotalet under förra seklet så var det nog knappast detta samhällsystem som han talade om. I Folkhemmet skulle finnas plats för alla. Ingen skulle behöva känna sig utanför. Det fanns en önskan om att fattigdomen skulle upphöra. Efterkrigstiden efter andra världskriget var en tid full av hopp. Nu skulle det bli slut på ransoneringskort och brödkuponger! Framtiden stavades ordet Utveckling och Framgång. Ser vi dessa begrepp idag? Känns det inte som att framgångssagan är över, det mänskliga kapitalet är nästan utraderad. Kvar står begreppet Utanförskap som en fyrbåk i den mörka himlen. Och nu, jag har aldrig sett så mycket utanförskap som jag gjort de senaste åren. På sin tid förklarade President Ronald Reagan krig mot fattigdomen. Fattigdomen vann.

I dagens Expressen skriver Elisabeth Höglund en liten krönika om en för henne riktig solskenshistoria. Den handlar om Sven-Åke som raskt och lätt tog sitt pick och pack, drog till Stockholm och fick jobb på direkten, ett föredöme för andra ungdomar tyckte hon. Sedan skrev hon i samma artikel om unga kvinnor i Hofors som enligt henne hade cementerat sitt levnadssätt på alla bidragen de fick.
Jag kan hålla med Elisabeth på en enda sak - att leva livet på bidrag inte är något att stå efter. Men jag kan inte låta bli att reta mig på artikeln av den orsaken att här sitter återigen en människa och uttalar sig i stora ordalag om hur negativt det är med bidragsberoende. Jo, det är det. Men i många människors liv kanske det inte finns något annat val. Just då. Fast de numera hårda och inhumana reglerna i sjukförsäkringen och arbetsmarknadens katastrofdemografi ska vi inte göra oss illusionen om att det skulle vara lätt att få socialbidrag. Det är det inte.
När du redogjort alla dina olika förehavanden på socialen så har du inget privatliv mer. Och för att uppbära ersättningen ska du enligt nya systemet på något sätt arbeta och tillföra samhället något. det är bara det att det inte finns jobb åt alla, det finns jobb men de flesta kommer aldrig till arbetsförmedlingens kännedom, om de skulle göra det så är de i många fall redan tillsatta innan. Och för arbetsgivarna är det en guldgruva att få anställda på konstgjord väg som man dessutom inte behöver betala lön till utan man får faktiskt 225:- om dagen för dessa utsatta människor, om de är inskrivna i arbetsförmedlingens stolta projekt Jobb och Utvecklingsgarantin.
Även om det finns bestämmelser på att alla jobb ska utlysas på arbetsförmedlingen. Där bet sig de styrande i tummen. Här har vi ett system som inte fungerar.
Så Elisabeth och jag kan vara överens om en sak. Systemet fungerar inte. Inom kort kommer det finnas ännu mindre jobb åt dessa ungdomar som aldrig får en ärlig chans att träda in på arbetsmarknaden.
Men i mitt tycke heter största bromsklossen arbetsgivarna som i mångt och mycket hellre tar in en praktikant från arbetsförmedlingen som man dessutom får betalt för.

Och de unga mammorna i Hofors? Varför fastnar de i bidragsberoende? Av den enkla orsaken att de inte fått den stimuleringen de skulle haft för sin fortsatta utveckling, från början. Vi ska vara ärliga, det finns de som skaffar barn av den orsaken att de ser fördelarna med bidragen, lite naivt kanske, för de faktiska kostnaderna för att ha barn överstiger vida alla de bidrag som ingår i barnens välfärd.
Att söka socialbidrag, eller försörjningsstöd som det heter i dag i det nya systemet, är ingen sinekur. Du får vränga dig ut och in, blotta dig, förnedra dig, det är vad det handlar om.
Jag tror säkert att om dessa unga kvinnor och män också,  fått en mycket mer annorlunda tillvaro om de hade fått rätt verktyg att handskas med det här från början. Så hade kanske fler haft det som Sven-Åke och färre det som kvinnorna i Hofors.
Med ansvar.

Återigen blir arbetslösa utsatta för arbetsmarknadspolitiska experiment i regeringskansliet. Flaggskepp som sjösätts och namnges med pompa och ståt. Tidgare sjösattes plus-jobben på socialdemokraternas tid, nu i Alliansens regi är det samm koncept fast med ett nytt namn - Nystartsjobben. Innehållet är snarlikt och effekterna lär väl bli snarlika de med. Jag undrar om det verkligen gjordes något utvärdering av plus-jobbens effekter och karaktär? Nu ska slagskeppet Jobb och Utvecklingsgarantin stöva fram i de oroliga farvattnen skapat av en global finanskris samt både förra och denna regerings undlåtenhet att ta arbetslösheten på allvar och skapa verkliga incitament. Sådant som stavas omskolning och riktiga jobb. Nu däremot har arbetsförmedlingen blivit en arbetsyta för lekfulla experiment som utsätter arbetslösa för en förnedrande tillvaro där deras rättigheter blir utsatta för en förrödande utradering. Arbetslösa ska tvingas in i dessa åtgärder genom minskade ersättningar och hårdare villkor. De enda som blir riktigt tillfredställda i denna gigantiska karusell av arbetsmarknadsåtgärder är privata arbetsgivare, Samhall AB och offentliga aktörer som tar in dessa arbetslösa på lösa boliner, utan någon igentlig skyldighet att anställa de arbetslösa. De arbetslösa får återigen betala priset för en undermålig arbetsmarknadspolitik. Under tiden jag åser detta negativa fenomen kommer jag blogga här! Välkomna att ta del av mina tankar!