Kära nån! Hur ska de stackarna kunna fira en Glad Påsk om de tvingas stå i denna kö? Men de är i alla fall tillsammans och kan hämta lite kraft ifrån varandra för någon annan lär inte ge dem någon kraft. Inte regeringen, inte Stora Staten, kanske inte ens Gud om han eller hon nu finns någonstans. De hade behövt en Gud som lyssnade på dem och bönhörde dem. En Allsmäktig Gud som med en fingervisning förvisade vår regering till De Odugligas Träsk.
Där de hör hemma.
En regering som har landat på baken och i praktiken misslyckats med det mesta. Främst att besvärja demoner och arbetslösheten. De enda som tjänat på vår regering är de redan besuttna, de som av många orsaker inte behöver be till någon Gud för att man ska kunna klara morgondagen. Och de som kunde benämnas nyrika då de tjänat stora summor på att vara anordnare för människor som tvingats in i Fas 3. Arbetsförmedlingens ändstation. Den som i folkligt tal kallas för den Slutliga lösningen.

Jag vill tipsa om en annan bloggare, Helga Von Pitbull, som i underbara och satiriska ordalag beskriver den arbetslöses situation i Ändstationen. Helga har gjort hela denna makabra situation mer begriplig för allmänheten. Utan Helgas och andra bloggares insatser i detta ämne hade allmänheten haft mycket svårare att få den nödvändiga informationen de så innerligt behöver för att synliggöra ett gigantiskt fiasko.
Sedan finns det de bloggare som arbetar i liten skala, en som faller mig i smaken är Slavepoet. En slav som skriver om sin tillvaro när så väl massa Reinfeldt inte är uppmärksam. De slavarna har inte fått särskilt mycket morötter men väl fått smaka piskan desto fler gånger.

Här kommer länkarna till Helga och Slavepoet.

http://helgavonpitbull.wordpress.com/

http://slavepoet.wordpress.com/

Slavepoet har också en svensk version under uppbyggnad. Hoppas att den fraktionen av Slavarnas befrielsefront lyckas i sin mission att befria Slavarna från Fas 3.

http://slavstugan.wordpress.com/

I Ungern byggs nu arbetsläger för fulla muggar, om man inte tror mig så kan man med lätthet Googla om detta på nätet, och människor här i Sverige förfasas över detta illdåd men att det finns olika sorters moderna arbetsläger här i Sverige, det rycker de på axlarna åt. De arbetslösa får skylla sig själva. Men de arbetslösa kommer bli fler och dessa läger kommer bli enorma och hut går hem. De som förut ryckte på axlarna åt detta problem kommer att bli medfångar och naivt fundera på hur det kunde gå på detta sätt?
Ja, säg det. Men det var trevligt så länge det varade, med jobbskatteavdrag och allt. Eller hur?

Med tanke på hur tyst det varit om Fas 3 i Jobb och Utvecklingsgarantin i pressen och media så skulle man nu kunna likna den referering om Fas 3 som på sista tiden förekommit i både tidningar och Tv samt internet vid en orkan. Det ligger ju i tiden då snöstormarna och kylan kommit slag på slag, transportbiten i Sverige havererar. Tåg inställda, flyg inställda och bussar som fastnar lite här och var, avåkningar med bilar och lastbilar. Hamnarna fryser inne. Så årstiden inramar den förda arbetsmarknadspolitiken mycket bra. Nästintill idealiskt.

Jag gläds åt alla som numera bloggar och skriver insändare om Fas 3, jag är djupt tacksam över de som vågar träda fram och beskriva hur Fas 3 fungerar i verkligheten, den delen av tillvaron som inte politikerna når ut till eftersom de gått vilse i Rosenbads korridorer. Vilket är ganska bra tycker jag för då vet vi ju var vi har dem, de är samlade på ett och samma ställe om vi som protesterar mot Fas 3 skulle vilja göra en mer praktiskt aktion mot detta, mer än att vi sitter i våra skrivhörnor och formulerar den ena pamfletten efter den andra. Därmed sagt att det skrivna ordet inte skulle göra nytta, för det gör det, det kan ta lite längre tid bara, men nyttan finns.

Regeringen är ute på hal is när man infört Jobb och Utvecklingsgarantin med de olika faserna, framförallt gällande Fas 3. Regeringen har återinfört livegenskapen i Sverige. Man kunde inte nöja sig med skärpta arbetsmarknadspolitiska regler utan man ville löpa linan ut. Regeringen ville införa slaveriet. Vi var några få bloggare och skribenter som insåg detta från allra första början, när vi konfronterade politiker ur båda lägren bemöttes vi av en kompakt och samfälld tystnad. Jag tror personligen att det till stor del berodde på ren och skär okunskap. Man visste ingenting därav oviljan att svara. Om man som politiker inte vill se denna problematik så ska man avgå, ställa sin plats till förfogande. För om man inte vill göra det tunga fotarbetet ska man inte vara politiker. Med denna uppmaning är jag helt övertygad om att åtminstone hälften av våra förtroendevalda politiker i såväl inom riksdag som kommuner, landsting och regering omgående skulle försvinna från den politiska dagordningen.

Just det, svenska folket har inget behov av dessa menlösa politiker som istället för att ta debatten sätter på en CD-skiva som är inopererad i huvudet på dem. CD-skivan innehåller flertalet inrepeterade mantran som aktiveras varje gång en politiker hamnar framför en mikrofon eller hamnar i en studiostol. I politikerns ansikte är garden nästan skrattretande uppenbar. En viss migrationsminister demonstrerade hur denna teknik fungerar på ett alldeles ypperligt sätt. Man fick fullt klart för sig hur det fungerar och genom hans demonstration behöver inte ens jag läsa instruktionsboken. Se migrationsministerns instruktionsfilm här:http://www.youtube.com/watch?v=mKiilYmjcr0

Medan Slaveriets Tåg rullar på så famlar fortfarande oppositionen i "Förnyelsens" dunkla korridorer. De får snart komma till skott! Svenska folket har inte råd att vänta på deras behagade ankomst! Tiden fram till nästa val är oerhört kort. Vad väntar ni på i oppositionen? Ni omger er med ett förrädiskt lugn. När ni väl kliver ur era garderober är tåget försvunnet i fjärran och då står ni där. Med en Framtidsbiljett som ni inte kan använda och dessutom inte kan lösa in hos SJ - Statens Järnvägar. I folkmun kallat Sen Jämt. Kanske ett epitet man skulle kunna belägga politiker för? Hasta långsamt, ja. Men hasta i ultrarapid har svenska folket ingen som helst nytta av!
På sista tiden har jag läst många bra blogginlägg om det Moderna Slaveriet och till min stora glädje och förnöjsamhet fick jag igår ta del av en vad jag kallar för mega-känga åt Alliansen, de nya slavägarna, den är skriven av Dr Stone, som på ett väldigt klarsynt sätt beskriver och argumenterar mot Slaveriet. Jag har haft på känn sedan början att debatten skulle komma att handla om slaveri och "trafficking" tillslut. Och detta inom Sveriges gränser. Denna gränslösa "demokrati".
Jag rekommenderar Dr Stones blogg och tipsar om länken här: http://blogg.passagen.se/dr.stone/entry/nya_moderaterna_slaveriets_instiftare_fattigsveriges#comments

Många har frågat mig varför jag inte skrivit i denna blogg på länge. Svaret är enkelt. Efter valet gick luften ur mig lite. Jag drabbades av en Alliansutlöst depression. Ordlösheten var ett faktum. Men jag börjar återhämta mig och dessutom får jag inspiration av andra bloggskrivare, Dr Stone: http://blogg.passagen.se/dr.stone/ , Ett Hjärta Rött: http://ilsemarie.wordpress.com/ , Martin Moberg: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/ för att bara nämna några i den färgrika flora av bloggare som visar att det går att kritisera systemet.
Efter valet var jag rätt mör eftersom jag ovanpå mitt bloggande administrerade en hemsida för oss som är inskrivna i Jobb och Utvecklingsgarantin, den fick jag lägga ner av kostnadsskäl. Jag startade upp en ny lite mer forumbaserad hemsida - JUGENSIDAN - där medlemsantalet blev för litet. Den har jag också fått avsluta.
Som om jag inte hade nog att göra skickade jag dessutom mer än 500 mail och vanliga brev till politiker om problematiken med Fas 3, där jag fick tre svar i alla fall. Okunskapen var nog ett faktum!

Vill man vara med och påverka finns flertalet möjligheter att vara aktiv. Min egen grupp på Facebook, liten men naggande god - Stoppa Jobb och Utvecklingsgarantin! På nätet finns "VI HÖJER RÖSTEN" http://protestera.ning.com/ . Och på Facebook finns dessutom "Nätverket Vi Arbetslösa" samt "Kollegor i Jobb och Utvecklingsgarantins Fas 1,2,3."

Jag får sluta skriva här nu. Jag kan bli beskylld för att ha arbetsförmåga.

Denna bloggerska återkommer.

Fattiggöra.

Ett ord för drabbade som innebär en ständig röra.
Lagat och lappat och stoltheten tappat.
Ingenting kvar och själen bar.
Ute är det kyligt men inne svinkallt.
Ja, det var väl allt.

Ateister kan sluta läsa här. (Om de föredrar det....)

Käre Gode Gud,

Jag ber för Sverige.

Jag ber för det Sverige som inte omfattas av den "heliga" Alliansen.

Mina böner går till din Godhet att förbarma dig över:

Sjuka.

Arbetslösa.

Fattigpensionärer.

Ja, alla som förpassats ut i marginalen av Den Politiska Farliga Banalen.

Dessa människor behöver din hjälp O,Store Gud.

Låt dem få ta del av din kraft och din härlighet.

Ge dem styrka att klara av sin livsbana.

Ge dem ork att genomleva sin vardag.

Ge dem mod och tillit att möta Den Stora Svårigheten.

Att överleva den Massiva Sårigheten.

Jag ber dig Gud, att se till alla dessa minsta.

Tillvaron i Sverige idag är mycket hård.

Tag dem i din vård.

Ty de behöva omfattas av din allsmäktighet.

Låt dem få ana ditt himmelrike på jorden,

och allmänheten till kännedom att genomskåda Alliansen, med deras de ihåliga orden.

Din är makten och härligheten, i evighet.

Amen.

Ja, kära läsare, vi får sätta till alla klutar för att kunna återupprätta det Sverige som ska resa sig ur sin sargade tillvaro. Protester höjs mot en illa förd politik och till dessa protester bör alla krafter samla sig. Denna bönen borde bes i alla kyrkor runtom i landet, den borde bedjas i alla offentliga rum dit ord kan nås.

Jag har på sista tiden insett att min egen kamp har haft behov att tillföras ett andligt perspektiv för att kunna klara av att konfronteras alla de vidrigheter som numera omfattar sjuka och arbetslösa. Jag har behövt det, lika mycket som jag behövt en viss stillhet och kontemplation.

I min egen omedelbara närhet har kampen förts på ett annat plan. Utsortering kan se ut på många sätt. En form av utsortering sker på Rehab i Härnösand där Landstinget Vanvård, förlåt - Västernorrland, har omorganiserat vårdformen vattengymnastik så att tillgängligheten blir mycket starkt begränsad. Från att ha varit öppet fem dagar i veckan så blir det nu bara två! Det säger sig självt att inte alla patienter som behöver bassängträning kommer att få det, med medicinska och hälsomässiga försämringar som följd. De blir sämre och sämre och till slut kan de kanske inte kunna räddas utan skadorna de har blir konstanta. Då kommer samhället med sitt långa byråkratiska långfinger att peka på dem och säga: "Tyvärr - du är alldeles för tärande!"

Så förpassas dessa sjuka till samhällets bakgård, sopstation. I många fall orkar de inte resa sig igen.

Det är en form av utsortering, det...

Så jag har lagt väldigt lite tid på Resurs och mycket mera tid på Bassängarmén här i Härnösand, vår proteströrelse mot denna vanvård av människor. Det är en proteströrelse i liten skala, men dock. Och jag glädjer mig över att höra att landstinget börjar tycka att det känns obehagligt med våra protester. Fint, då har skruven tagit. Men den lilla kampen slutar inte för det!

För stunden känner jag mig utmattad men ändå inte så utmattad att jag ändå kunde skriva min lilla tankenöt och min bön till Gud om att bevara alla dessa sjuka och arbetslösa, fattiga!

Lika säkert som Amen i kyrkan.

...kan tyckas vara en rätt blygsam siffra efter nästan ett år ute på nätet. Men då ska vi ha i minnet att gruppen som är inskrivna i jobb och utvecklingsgarantin från början inte var så stor. Ingen kunde väl ana att detta skulle bli Alliansens räddningsplanka när det gäller att frisera statistiken över arbetslösa. Det fanns nog många därute som trodde på Alliansens lögner om att just denna arbetsmarknadsåtgärd skulle leda till fler jobb.

Visst ledde det till jobb, men vilka jobb sedan! Fas 3 i Jobb och Utvecklingsgarantin är en av Sveriges största skamfläckar vågar jag påstå. I åtgärden är inbakat att människor ska bli marginaliserade på livstid, i fall de inte mot all förmodan skulle få ett annat jobb så att de kunde ta sig i från de "arbetsmarknadspolitiska" läger som skapas runt om i landet. Läger där de blir satta i en slags fängsligt förvar. Många av mina medbröder och systrar i denna åtgärd lämnar utsagor om en tillvaro som vittnar om en slags form av anstaltstillvaro. I alla fall att deras tillvaro beskurits ansenligt! Om det finns någon som tvivlar på dessa utsagor och problematikens äkthet är de välkomna att ta del av kommentarerna som återges på min namninsamling.

Framför allt finns det politiker och tjänstemän på arbetsförmedlingarna runtom i landet som har svårt att ta till sig detta. Det är väl antagligen för plågsamt.

Hur många av politikerna ställer upp till vårt försvar? Det riktiga engagemanget från deras sida lyser med sin frånvaro och jag har aldrig varit med om att en fråga blivit bemött med en sådan kompakt tystnad från politiskt håll, jag har endast stött på EN politiker som reagerat på det jag skrivit, Roger Jönsson, socialdemokrat i Ystad. Han är den enda som verkligen bemött mig. Leif Haglund är en annan politiker, också socialdemokrat, som belyst frågan i sin blogg på sin hemsida. Jaha, då var de två i alla fall.

Men alla de andra då? Var håller de hus i denna frågan? Jag har fått den uppfattningen att socialdemokraterna inte kan bemöta frågan då de i sin tur inte har några alternativ. Jag har lusläst deras partiprogram och jag håller för tillfället på att lusläsa De Rödgrönas gemensamma blogg.

I min inbox på Outlook-skickat har jag måst skapa en mapp där det står L(J)ugen. Här har jag samlat alla mina mail( över 500) jag skickat till alla ledande politker i den rödgröna röran, sakkunniga m.fl. Inte en enda av dem har svarat! Det tycker jag visar på en ynkedom utan dess like. De här politikerna ska företräda oss i regeringen och riksdagen?

Och det bevisar en sakt till: De kan inte bemöta min frågeställning om hur det ska bli med Jobb  och Utvecklingsgarantin, särskilt Fas 3, då de uppenbarligen inte har någon egen plan på hur detta ska förändras,

Man skulle kunna misstänka att oppositionen är ganska nöjd med att Alliansen genomfört den politik som inte sossarna vågade genomföra på grund av en mycket stor rädsla att förlora väljare. För sossarna kan inte sticka under stol med att de faktiskt var inne på samma linje, att kapa statens utgifter gällande sjuka och arbetslösa!

Sedan har man ju funderat lite över när socialdemokraterna ska betala tillbaka pengarna till pensionärerna som de "lånade" av dem, visserligen ett helt annat forum men är en viktig infallsvinkel i det här sammanhanget. Det handlar om trovärdighet.

För vi ska ju vara ytterst medvetna om  att dessa folkvalda är satta att förvalta vårt kapital! Det är allas våra gemensamma skattepengar det handlar om. Dessa skattepengar som staten bygger hela sin verksamhet på oavsett konton och fonder så är det skattepengar som ligger till grund för dem.

Är våra folkvalda verkligen "vuxna" att ansvara för detta lands politik? Det känns föga förtroendeingivande efter att man läst kommentarerna från dem som har skrivit under min namninsamling "Stoppa Jobb och Utvecklingsgarantin".

De talar sitt eget klara tydliga språk. En vittnesbörd om hur den politiska sfären sätter avtryck på verkligheten!

Foto: Johan Johansson.

De som inte är på rätt sida staketet i Alliansens Sverige.

De arbetslösa har fått nog nu! De tolererar inte att bli behandlade som boskap på landets arbetsförmedlingar. Den arbetsmarknadspolitik som sett dagens ljus är en ytterst inhuman politik som är beskaffad på det sättet att - jobbar du inte så är du inget värd.

Det råder en skrämmande okunskap om hur arbetslösa har det i dagens Sverige. De enda i dagens Sverige som verkligen får stifta bekantskap med arbetslösas tillvaro efter alla omstruktureringar är de arbetslösas anhöriga. Och vi talar här om väldigt många anhöriga. De som lite mer s.k. professionellt bemöter de arbetslösa på arbetsförmedlingen och landets alla socialkontor kan vittna om en tillvaro som ingen kunde drömma om att det skulle bli en realitet.

Ibland de arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaketen har vi Jobb och Utvecklingsgarantin. Som är en slags förnyelseprocess av Alliansen när det gäller aktivitetsgarantin. För det råder en allmän uppfattning om hos makthavare och myndigheter att arbetslösa ständigt ska aktiveras. Jag skulle vilja påstå att där råder det en inbyggd avundsjuka, missriktad sådan, mot att de arbetslösa skulle leve en form av lyxliv på sin hårt anstränga ersättning.

Denna uppfattning vill jag dementera. Om gemene man verkligen hade satt sig in i hur mycket en arbetslös kan erhålla i ersättning när han eller hon är inskriven i jobb och utvecklingsgarantin så skulle snart kaffet fastna i vrångstrupen på den som tog del av hur små dessa ersättningar är. Jag skulle verkligen vilja se Christina Husmark-Pehrson eller Fredrik Reinfeldt överleva på lägsta nivån i ersättningskolumnen, 223 kr per dag för de arbetslösa och det är innan skatt.

Och regeringen via Husmark-Pehrson har bara mage att påstå att de arbetslösa ska gå till sin respektive kommun och ansöka om socialbidrag? Detta bidrag är idag mycket svårt att få och där ser framtiden verkligen dyster ut.

Littorin avgick kanske i god tid innan valet, men han och alla hans kollegor i regeringen vill idag inte se en lösning på arbetslöshetsproblematiken då de vill ha en permanent arbetslöshet. 

Vilka är det då som får betala priset för ett land i förfall? Inte de rika och välbesuttna, de har egna räddningsplankor och ventiler för att undvika att beblanda sig med den stora massan, där de långtidsarbetslösa och sjuka befinner sig. Långt ut på ytterkanten i samhället.

I media står de politiska kombattanterna mot varandra i en klatschig Tv-studio och serverar oss framför rutan så mycket önskemål, rena julklappshögen med paket omlindade med rödgröna snören i ena blocket och i det andra är det hårda blå paket som inte går att öppna, till dem kräver borgerligheten skarpa saxar som säljs för hutlösa priser. Därför får alla sjuka och arbetslösa avstå sina julklappar i år... samt avstå sin integritet och avstå rätten till att bli friska på ett för dem själva lämpligt sätt, ett ordinarie riktigt arbete endast för att man kanske inte fyller de kvalifikationer som den snäva arbetsmarknaden kräver.

Den 1 januari 2011 vet vi vad vald politik kommer att medföra. Kanske den rödgröna oppositionen innehar styret. Men i sittande styre kommer de underfund med att de i valmanifestet drabbats av en fullständig härdsmälta av löftescirkus som de med berått mod ville ge väljarna. I efterhand får de kanske krypa till korset och som ett resultat av det börja tulla på löfteskapitalet. För var ska pengar tas till alla dessa löften som de måste genomföra för att inte tappa i trovärdighet?

Borgerligheten tuffar på i sitt gamla tåg med Arbetslinjen och Skattesänkarlinjen och Skattelinjen för de som inte arbetar. De lovar inget menar de. Fullt förståeligt eftersom många av de löften som borgarna gav vid valet har genomförts och flertalet av dem har mött mycket kritik. Med den erfarenheten lovar borgarna ingenting. Så har de inte sagt något.

Det är igentligen ganska oviktigt hur valutgången blir. Innan ni läsare rusar åstad och brister ut i ilska mot detta mitt påstående vill jag här förklara mig. Sverige har som vi vet skrivit på Lissabonfördraget, detta har gjorts i Sverige trots att folket inte fått sagt sitt. Lissabonfördraget stärker EU:s makt, både på ett internationellt och såväl nationellt plan. Varje land som är med i EU ska följa direktiven.

I sken av detta framstår valet som ett spel för gallerierna. Medborgarna kunde lika gärna rösta på Gevalias kaffe. Det är slutprodukten av idén om EU. I ju med att vi i Sverige gick med i EU ratificerade vi samtliga EU-direktiv förutom de få där vi med hjälp av ”hårda” förhandlingar, med nöd och näppe lyckades vidmakthålla en del för Sverige viktiga inrättningar. Systembolaget och Apoteket ex. Idag ser vi ändå att Sverige vikt sig för EU:s krav om konkurrenskraftiga marknader. Staten har gjort sig av med inrättningar som dels gav ett skatteunderlag samt arbetstillfällen för statligt anställda. Systembolaget går i dag i privat regi och Apoteksmonopolet är snart ett minne blott.

I år går dessutom Svensk Bilprovning som statligt organ i graven. I dess frånfälle växer marknaden upp med privata aktörer som ska ge samma effektiva och kvalitativa service. Men till lägre kostnader hoppades många, fastän man nästan dagligen hör bilisters erfarenheter om att priserna kommer att fördubblas. Likadant sker inom apoteket, i privata intressen kan vi nu se att många läkemedel redan fått högre priser.

I bakvattnet på det hela finns de som av förklarliga orsaker inte ens har råd att köpa ut sina mediciner längre, de har för låga ersättningar, a-kassa, pensioner. Till dessa personer vänder sig nu alla politiker i alla läger och påstår att de värnar om dessa grupper trots att vi alla vet att en höjning av pensioner m.m. är ett slag i luften när man samtidigt i andra änden försämrar villkoren genom att höja avgifter, höja hyrorna, räntelägen på bankerna, och sist men inte minst elkostnaderna. De ekonomiska förbättringarna äts upp av den ständigt giriga vinstkrävande marknaden.

Nu höjs röster som invänder mot min argumentation och hävdar att om man inte kan försörja sig så kan man vända sig till socialkontoren i sin hemkommun för att ansöka om försörjningsstöd. Då vill jag upplysa om att socialen har villkor som är väldigt snäva och hårt ställda så att de anpassas den kommunala budgetens kostym. I vissa fall räcker det att du har 50: - över liggande norm så nekas du försörjningsstöd. Statens och kommunernas normer om försörjningsstöd har genomgått reformer som endast har en enda avsikt och det är att fattigöra den enskilde så långt det är möjligt. Med andra ord ser staten till att arbetstillfällen skapas på kronofogdemyndigheterna i landet när alla dessa nyfattiga och redan befintliga kunder på kronofogden kommer att i ökat omfång ingå i klientelet.

Kom ihåg att dessa människor alla på sitt vis betalar skatt eller har betalat skatt till stat och kommun. Men deras rättigheter undergrävs på socialkontoren, arbetsförmedlingen, försäkringskassan. Dessutom misstänkliggörs de och utsätts för en medial massärekränkning då både media och myndigheter låter påskina att de är fuskare. Ett fåtal fuskare gör att en majoritet blir bespottade. Tack för det all media, tack för det stat och regering. Bland dessa människor finns det säkert flera som en gång i tiden trodde på EU och röstade ja härför, som varit med i valupptakter och röstat på det politiska block som man trott på. Som i många fall känner sig grundlurade. Det är lätt att köpa politiska koncept om man inte får all den information man ska ha, trots att man vänder sig till politiker personligen och ändå inte får svar på sina frågor.

Det största mörka moln, förutom askmolnet från Island, som nu dykt upp på den europeiska himlen är medlemsländers vanskötsel av sina ekonomier och har på så vis satt EU, denna koloss på lerfötter i gungning. Ett ramaskri kommer eka över Europas alla bergskamrar och vatten när detta faktum att EU skakats om i sina grundvalar och att medlemsländer eventuellt kommer diskutera uttåg ur EU. Den byråkratiska mastodonten förlorar då ekonomiska intäkter för sin verksamhet. Därför denna paniska uppslutning kring en hjälpande hand till Grekland.

Så det ska bli spännande att se hur vår kommande regering med antingen blå skjortor eller rödgröna skjortor kommer göra med det svenska deltagandet i EU och utvecklandet av sina valmanifest efter nyår.

Detta ska vi ha i åtanke den 1 januari 2011 som för mig i alla fall är ett bra mycket intressantare datum än 19 september 2010.

Solidaritet i Polen.

Uppblåsta EU?




EU har sagt ifrån. Grekland måste städa upp i sina finanser då de ingår i den europeiska monetära unionen. Att få sin egen inhemska valuta utbytt till euron förpliktigar. Alla länder som numera har den nya valutan har måst genomgå en inspektion av stora mått. Varje land har fått göra eftergifter. Nu har Grekland hamnat i blåsväder eftersom de givit besked på en sorts ekonomisk politik men handlat efter en annan.
I programmet Lyxfällan på tv 3 får svenska folket lära sig om hur det kan gå när man som enskild drar på sig för stora skulder, lever över sina tillgångar och skaffar sig en livstil som blir en ond spiral. Det tar sedan i värsta fall flera år att ändra sättet att leva, mot en sundare inställning till pengars värde. Om man som deltagare i programmet ställs öga mot öga mot sin egen livstil och genomgår en publik dissekering är ju visserligen i sig en ganska jobbig erfarenhet, men ställ detta mot alla de som skulle behöva den uppryckning som Lyxfällan ändå representerar.
Det finns länder i EU som också skulle behöva få möta Charlie och Mathias i Lyxfällan. Det råder inga tvivel om att länderna Spanien, Portugal samt Grekland alltså haft en snabbt nedåtgående spiral i samhällsekonomiskt hänseende när länderna lånat pengar för att kunna vidmakthålla en livstil som igentligen är förkastlig. Har ländernas regeringar "dragit på sig för många sms-lån?"

Klart är i alla fall att länderna dras med stora budgetunderskott, en skenande monetär politik samt hög arbetslöshet, i Spaniens fall en väldigt hög sådan. Är inte detta ett utslag av den sjuka finansmarknaden där finansfolket beter sig som dopade idrottare och där dopingen har blivit allmänt accepterad även i politiken? Alla följer med i beteendet utan att i realiteten ifrågasätta det som händer, förutom några få som vågar säga ifrån men blir bryskt nedtystade av den dopade majoriteten. Inom idrotten är doping förbjudet men ändå missbrukas det hej vilt med EPO och annat smått och gott som lämpligen intas på hög höjd i bergen vid träning. Jag undrar vad finansfolket dopar sig med? Eurosedlar som pålägg på mackan istället för ost?

Men nu är min fundering: Ska verkligen finansminister Borg uttala sig i så hårda ordalag om Greklands statsfinanser, som han gjorde för internationell press i Bryssel? Har han verkligen rätt till det? Jag vill ju upplysa här att Alliansens skattesänkarpolitik knappast hade blivit möjlig om inte staten (regeringen) lånat pengar till detta. Kanske borde Anders Borg och Sverige sopa rent framför egen dörr innan man slår sig för bröstet och påpekar sin förträfflighet. Sedan vill dessutom högvördige finansminister Borg att Sverige eventuellt skulle ställa upp med hjälp för Grekland. "Greklands sak är vår!" Jag kan faktiskt inte se att Sverige har råd med detta när vi själva har en hög arbetslöshet och en nationell finansmarknad om beter sig som busar på skattebetalarnas bekostnad, industrier som går i kvav och en stark demonterad offentlig sektor - ett resultat av att Sverige följt OECD:s långfingrade pekpinnar. För att inte tala om bankernas arroganta inställning till sina kunder och Sverige som helhet!

Dessa länder kommer tvingas gå igenom det stålbad som väntar, skattehöjningar och en krympande offentlig sektor samt en mer permanentad arbetslöshet som ska tjäna som underlag för ytterligare besparingar. Likväl som det gjorts här i Sverige. Att arbetslösa och sjuka ständigt ska få höra om hur dyra de är i drift och hur staten måste spara för att budgeten inte ska övertrasseras. Skattebetalarna ska alltså återigen bekosta en sjuk finansmarknads vilda festande på tillgångar. Ett beteende som i mångt och mycket baseras på ett kallt beräknande att skattebetalarna ska ställa upp oavsett om de vill eller inte.
Denna sortens politik är lika befängd som det regelverk inom EU som krävde att svenska jordgubbar skulle ha en viss form och storlek för att passera EU:s standardmallar.
Det som händer nu bevisar en gång för alla att EU måste göras om från grunden för att ha en berättigad fortsatt existens.

Och skattebetalarna, det är du och jag, befolkningen i varje land. Vi betalar denna finanscirkus, varje dag.

Valfläsk!



Vi har knappt ens hunnit in i 2010 på allvar då Alliansen startar upp med sin valkampanj, det gör visserligen de rödgröna också men jag kan ana en desperation i Alliansens kampanjteknik. Moderaterna vänder sig till grupper i samhället som de aldrig skulle få för sig att vända sig till om de var i majoritet eller hade bra siffror i opinionsmätningar. Nu vänder de sig till kvinnor som inte har det så fett, som om moderaterna någonsin gjort något för kvinnor med låga inkomster innan! Nej, det ligger naturligt vis en baktanke i detta, som med allt annat som sker i den politiska världen. Man vill lägga rabarber på dessa kvinnor innan de sugs upp av de rödgröna.

Men Alliansen har begått grova misstag sedan de tillträdde 2006, jobbskatteavdragen och skattesänkningarna för en kategori människor som inte har det illa ställt på något vis, var ett slag i ansiktet mot de som av förklarliga orsaker fått det sämre! Arbetslösa och sjuka.

Centerpartiet är inte så dåliga de heller men det visste vi sedan innan att både de och de mindre partierna i Alliansen hänger på en skör tråd, har man varit medlöpare i en galen politik får man stå sitt kast. Kan det vara så att deras väljare anser att Maud Olofsson satt sig i knät på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? Jag kan inte direkt påstå att jag tycker att deras allians partierna emellan har varit sund. Snarare är det så att de har ingått ett s.k skenäktenskap för att på så sätt hålla sig vid makten. Jag skriver också här att jag tror att det dessutom är en mesallians. För nu kommer deras rätta partitillhörigheter fram. Var och en står sig själv närmast och kristdemokraterna är verkligen på fallrepet.

Så för säkerhets skull så får man huka sig för nu laddar de om och kommer ösa valfläsket över Sveriges befolkning med hinkar, inga skopor!
Bäst att se upp!

Tänd ett ljus för de arbetslösa!



De arbetslösa behöver inte i första hand ett tänt ljus för att belysa situationen. De behöver ett jobb! Men ett tänt ljus innebär att de uppmärksammas. Den arbetsmarknadspolitiska bilden av detta land har blivit förvrängt av varjehanda aktioner som ska förbättra arbetslösas tillvaro. Vi befinner oss idag i en situation med en arbetslöshet på stark frammarsch. I politiska hänseenden är denna arbetslöshet välsignad av marknadskrafterna som genom denna gigantiska arbetslöshet kan hålla löneförhandlingarna i strikta tyglar, ex. Människor blir manade att sätta sina förhoppningar till en eventuell konjunkturuppgång som hägrar någonstans längre bort i framtiden, om en sisådär 2-5 år. Härda ut! Kämpa för att överleva. Så kommer de goda tiderna och situationen kommer se likadan ut för dagens arbetslösa som det gjorde för de arbetslösa under nittiotalet, när väl framgången kommer finns det få arbetslösa som kan haka på trenden eftersom de saknar kompetens för det, de har gått arbetslösa för länge, deras kunnande har blivit ålderdomlig kanske då de inte haft möjlighet att uppdatera den, i många fall har de blivit äldre, kanske om de har riktig otur – hamnat hos kronofogden – allt detta medan samhället gjort sitt val och pekar på att arbetslinjen är den enda rätta vägen.  I detta samhälleliga nydanande skapar man en sjukförsäkringspolitik som lämpar sig väl som utsorteringsverktyg åt marknadskrafterna.

Regeringen och marknadskrafterna ”skiter” i de arbetslösa eftersom företagen redan efter nittiotalets nedskärningar och omstruktureringar bevisat att de inte behöver mer personal, dessutom så har teknologin gjort att människor blir överflödiga på arbetsplatserna . Så vi får bevittna en hårdför politik där människor som är satta att regera detta land beter sig som de råskinn de verkligen är oavsett partitillhörighet eller politiska åsikter och agendor. Så för väljarnas del kanske det inte spelar så stor roll längre vilket parti man röstar på. Alla partier bevisar sin okunskap om hur realiteten ser ut. Väggarna i Rosenbad är tjocka och dit in tar sig inte misshaglig kritik så lätt. Men trots det kom kritiken i form av en våg av protester när det gäller sjukförsäkringssystemet. Nu väntar vi nästa våg av protester mot den massarbetslöshet som går som en löpeld genom landet och för den delen världen. I Sverige tror man att trenden inte blir så stark då en del statistik visar sig att arbetslösheten inte blev ”så hög” som väntat. Men när Volvo och Saab lagts ner för gott vilket de redan är på väg att göra, i olika former, kommer smällen. Den stora.

Man kan ju undra om finanskrisen är en skapelse gjord endast för att politiker, makthavare, finansmarknaden skulle kunna genomföra en mastodont utrensning bland anställda, splittra arbetsmiljölagar, fackföreningar och till sist ge sig på att luckra upp arbetsmarknadslagarna så att de mer strömlinjeformat anpassas arbetsgivarna.

Allt medan detta sker så skapas det en modern underklass som inte är speciellt olik gårdagens. Den är bara uppdaterad! Finslipad så att detaljer inte ska märkas i första taget.

Men största förloraren blir landet Sverige som utarmas på mänskligt kapital, på alla plan, regeringen och finansmarknaden och de s.k. marknadskrafterna gör kortsiktiga vinster, stora som små men i längden har kanske inte penningen så stor betydelse om, oavsett prislapp, det inte går att få tag på det man vill ha eftersom kompetensen har blivit så hårt ansat i marknadskrafternas effektivitetsmaskineri?

I landet tänds redan ljus för de sjuka utanför Försäkringskassans kontor runtom i landet. Nu är det hög tid att tända ljus för arbetslösa. Redan har människor fått känna av lågkonjunkturens efterverkningar men snart får vi bevittna de stora biverkningarna.

Så tänd ett ljus för de arbetslösa, gör det nu!