Jobbochutvecklingsgaranterade.

Foto: Johan Johansson.

De som inte är på rätt sida staketet i Alliansens Sverige.

De arbetslösa har fått nog nu! De tolererar inte att bli behandlade som boskap på landets arbetsförmedlingar. Den arbetsmarknadspolitik som sett dagens ljus är en ytterst inhuman politik som är beskaffad på det sättet att - jobbar du inte så är du inget värd.

Det råder en skrämmande okunskap om hur arbetslösa har det i dagens Sverige. De enda i dagens Sverige som verkligen får stifta bekantskap med arbetslösas tillvaro efter alla omstruktureringar är de arbetslösas anhöriga. Och vi talar här om väldigt många anhöriga. De som lite mer s.k. professionellt bemöter de arbetslösa på arbetsförmedlingen och landets alla socialkontor kan vittna om en tillvaro som ingen kunde drömma om att det skulle bli en realitet.

Ibland de arbetsmarknadspolitiska åtgärdspaketen har vi Jobb och Utvecklingsgarantin. Som är en slags förnyelseprocess av Alliansen när det gäller aktivitetsgarantin. För det råder en allmän uppfattning om hos makthavare och myndigheter att arbetslösa ständigt ska aktiveras. Jag skulle vilja påstå att där råder det en inbyggd avundsjuka, missriktad sådan, mot att de arbetslösa skulle leve en form av lyxliv på sin hårt anstränga ersättning.

Denna uppfattning vill jag dementera. Om gemene man verkligen hade satt sig in i hur mycket en arbetslös kan erhålla i ersättning när han eller hon är inskriven i jobb och utvecklingsgarantin så skulle snart kaffet fastna i vrångstrupen på den som tog del av hur små dessa ersättningar är. Jag skulle verkligen vilja se Christina Husmark-Pehrson eller Fredrik Reinfeldt överleva på lägsta nivån i ersättningskolumnen, 223 kr per dag för de arbetslösa och det är innan skatt.

Och regeringen via Husmark-Pehrson har bara mage att påstå att de arbetslösa ska gå till sin respektive kommun och ansöka om socialbidrag? Detta bidrag är idag mycket svårt att få och där ser framtiden verkligen dyster ut.

Littorin avgick kanske i god tid innan valet, men han och alla hans kollegor i regeringen vill idag inte se en lösning på arbetslöshetsproblematiken då de vill ha en permanent arbetslöshet. 

Vilka är det då som får betala priset för ett land i förfall? Inte de rika och välbesuttna, de har egna räddningsplankor och ventiler för att undvika att beblanda sig med den stora massan, där de långtidsarbetslösa och sjuka befinner sig. Långt ut på ytterkanten i samhället.